imeffortless

Nu förstår jag grunden till mitt dagliga jag.
Under hela min barndom ställde jag upp för dig. Dag som natt, natt som dag. Jag gav dig mitt allt, och jag förblev den som du kunde förlita dig till. Jag höll dig på fötter och dränktes av dina sorger. Mina år blev ohyggliga, men jag stod ut för din skull. Annars skulle du gett upp. Jag kände dig såpass väl.
Trots allt jag gjorde, trots att jag kämpade för dig, så blev mitt liv till en kamp. En kamp för att inte förlora dig. Jag riskerade att bli ersatt. Utbytt.
Du var helt enkelt beredd att kasta bort allt. Allt vi hade och allt jag gjort för dig. Om inte det jag offrat för dig var tillräckligt, så vad skulle det då vara?
Ingen förstod dig som jag. Ingen visste det jag visste. Ingen offrade sig som jag. Ingen.

Det har gjort mig till den jag är idag. Kampen om att duga lever kvar.
Jag kan bara inte släppa den. För du betydde så oerhört mycket för mig.
Och jag kan inte förstå, vad jag gjorde för fel.