Aldrig igen

Vi lever våra liv parallellt.
Vi som trivdes så bra i varandras sällskap, och ändå valde vi varsin enskild väg att gå. Varsin enskild väg, men som ändå går åt samma håll, strävar efter samma mål.
Du var ändå så olik mig. Du svek oss. Min bästa vän. Gjorde mig olycklig, förtvivlad och osäker. Du försökte vända oss emot varandra, för din egen vinst. Långsökt och självtänkt. Så som du. Eller som du var. Jag vet inte vem du är idag.
Blir det bäst så här? Vad var det som gjorde att vi inte kunde leva livets vägar sida vid sida?

Jag tror på en andra chans, men ett förtroende som krossats så grovt, blir aldrig helt igen.
Mitt hat har svalnat, men det försvinner aldrig helt.
Tro ingenting annat. Hoppas ingenting annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0