Tack
Allt vackert förvandlades till tårar. Likaså all ånger, glädje och kärlek. Floder av tårar.
Jag är van vid att se dig glad, varm och full av livsglöd. Det spred sig till mig när du var nära. Det vill jag tacka dig för.
Men nu var du kall. En främmande och otäck kyla som spred sig som en svallvåg genom min kropp. Jag ville värma dig. På samma sätt som du värmt mig, de stunder jag verkligen behövde det. Men ingenting i min makt skulle kunna göra dig varm igen. Ingenting.
Det som plågar mig mest är att du var ensam. Jag hade velat vara hos dig, och visa en sista gång hur älskvärd du är, och att du inte är ensam.
Nu är mina händer tommare och kallare än någonsin.
Tomma, kalla och ensamma.
Men tack för allt.
Din närvaro har värmt och spridit glädje. På så sätt finns du ännu kvar.
Här. Hos mig.
Tack och förlåt.
