imeffortless

Ångest. Grymma förbannade ångest.
Cirkulerar runt i min kropp, försvagar den, förstör den.
Hur får man det att lätta?
Hur ska jag göra?
Tankarna om hur hjälplös jag är, att jag inte klarar det, hur ensam jag är, tankar om svek, ekar i huvudet.
Gör det sprängfärdigt.
Stressen bubblar upp, översvämmar mina tankar och dränker allt hopp. Fan.
Hoppet. Som sägs vara det sista att lämna människan.
Vad blir då kvar av mig?
Ja, dåliga dagar. Det är något jag har gått om.
Och ångest. En grym förbannad ångest.