imeffortless

Skänk mig en tanke.
Skänk mig ett leende.
Ett ögonblick.
En glimt av din värme, din kärlek.
För det, är vad min lycka bygger på.
Min lycka, mitt hopp,
och min glädje till livet.

Att hålla hoppet och drömmen vid liv,
kräver mer kraft och mod än jag äger.
Det är den värsta av känslor.
Och sakta, men säkert
dränks jag i den.

Du gav mig ett evigt leende.
Du gav mig obestridbar kärlek, och ovärderlig lycka.
Och ingen har någonsin givit mig något så vackert.

Jag ser det jag kämpat med att undvika.
Illusionen är krossad.
Drömmen som höll mig vid liv, är dränkt.
Smärtan är nu oundviklig.
Den är konkret. Den är verklig.
Den är nu en del av mig.
Sanningen. Sanningen har framträtt.
En svår sådan. En tung sådan.

Men det kanske är lika bra.

Av alla krossade drömmar, av alla bortglömda löften, alla svikna förtroenden, låt det här vara äkta.
Låt mig få känna äkta kärlek. Låt mig få göra det nu, och låt det vara den här.